Protokoll 4

Skrivet i tråden Mehdi Ghezalis förtroende för medier och min kommentar kom att låta:

"Spekulationerna har på vissa håll till och med gått så långt att det skrivits att han skulle vara spion eller terrorist. Allt detta för att han, i strid med demokratiska grundläggande principer och internationell rätt, tidigare har hållits olagligt frihetsberövad och därefter släppts utan att några anklagelser riktats emot honom" breder Altin och Strand ogenerat ut sig i sitt försök att få Ghezali att framstå som en backpacker som haft lite otur. Men deras långrandiga retorik kommer förr eller senare att avslöja dem och deras klient.

Outtröttliga pratmakare har förvandlat alla parlamentariska och administrativa sammanträden till oratoriska tävlingar. Oförsynta journalister och ogenerade pamflettförfattare anfaller dagligen den administrativa personalen inom SÄPO som försöker skydda oss mot frigivna Guantanamofångars hot.

Risken finns att brännvinsadvokaternas missbruk av makt skall bringa alla institutioner på fall och allt kommer att ramla under de rasande massornas slag.

Litterär förlaga.

Protokoll 3

Skriven i bloggartikeln Six degrees av jihad och min kommentar kom att lyda:

De problem som t.ex. Magnus tar upp ovan borde ju vara något som det borde åligga våra politiker att genom den politiskt styrda massmedian upplysa oss om. Man kan ju bara spekulera i orsakerna varför media, kanske ofrivilligt, istället kommit att dansa efters de muslimska extremisternas pipa.

Islamisterna inser att de nuvarande regeringarna har i sina händer en storartad makt, som styr människors sätt att tänka - det är pressen. Pressens roll är s a s att påvisa nödvändiga krav, framföra folkets klagan, uttrycka och skapa missnöje. I pressen personifieras frispråkighetens triumf. Men genom terrorhot har islamisterna fått regeringarna att förstå att begagna sig av denna makt - och den har då kommit i islamisternas händer. Genom den har islamisterna vunnit makt och inflytande, medan de själva har stannat i skuggan.

Litterär förlaga.

Protokoll 2

Skriven i bloggposten Anne Frank i keffiyeh och mitt inlägg finns här:

Att, som kommentatorn ovan gör, kalla palestinska barn för "framtida våldsfrämjare" tycker jag är en generalisering och en nivå som vi anhängare av Mellan Österns enda demokrati borde stå ovanför.

Icke desto mindre, när de palestinska barnen växer upp i en hatfull miljö där modersmjölken blandas friskt med den hatfyllda retoriken från "Sion Vises Protokoll" och dylikt, vad kan man förvänta sig.

För att förleda de maktlystna till maktmissbruk har Hizbollah och Hamas mobiliserat alla krafter mot varandra genom att Fatah utvecklat deras liberala tendenser till oberoende. I denna riktning har palestinierna uppmuntrat all företagsamhet, har dom beväpnat alla partier och har ställt palestinska myndigheten som en skottavla för all slags ambition. De har förvandlat riket till arenor för oroligheter och uppror. Om ännu en liten tid skall oroligheter och fallissement uppstå överallt.

Litterär förlaga.

Protokoll 1

Skrivet på bloggposten Shabaab-krigare återvänder till Sverige och min kommentar finns här:

BR och peerpede visar god insikt över de problem som vi står inför i vår konfrontation med islamismen.

Islamisternas plan för maktövertagande, som följer den fredliga erövringens väg, anser sig ha rättighet att förbyta krigets fasor mot mindre märkbara och mera ändamålsenliga dödsdomar till underhållande av en terror, som tvingar till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig stränghet är den verksammaste faktorn i statsmakten; inte endast för fördelens skull, utan även i pliktens namn, för segerns skull, håller dom sig till ett program av våld och hyckleri. Beräkningens doktrin är lika så stark, som de medel den begagnar sig av. Därför är det inte så mycket genom själva medlen, som genom stränghetens doktrin dom kommer att segra samt lägga alla regeringar under kalifatet. Det är nog att dom vet att islamisterna är obevekliga, för att varje olydnad skall upphöra.

Litterär förlaga finns här.

Mitt första inlägg. Jag kommer inte att skriva egna inlägg utan bara dokumentera mina kommentarer hos SvD:s Per Gudmundson.